Today is the day. The dreaded day of goodbyes. My mom has left. When she told us that she'll stay here for three weeks it seemed like such a long time. Great, so many days of spending together and having so much time for talking, taking walks, relaxing and hang out together. For her to spend time with the grand children and them with her.
Then things didn't really turn out that way I had planned or hoped for. We got sick. Everyone got sick and the first two weeks were filled with coughing and sneezing, whining and tired kids and not so much of all that time that I had hoped for. We have had lots of nice moments together and many memories to hang on to, but still, the time seemed to fly away much faster than I had thought to.
Much of the time here at home with the kids hasn't been all roses either. The twins are in a very trying age right now. Especially Isabella, is very strong headed and is testing everything all the time to see where the limits are. Exhausting with crying/screaming and arguing with especially her all day long all the time. There has been moments of peace and quiet, laughter and nice playing too, just not so many as I had wished for.
So, this morning we were up early, Chris had to work anyway and as the airport is close to/connected to the base, he brought her to the airport on his way to work. Normally he leaves much earlier, but he just went in later today. They left at 5.30am. Cassie was up saying goodbye aswell, the little ones we left sleeping. It would only have been a lot of crying and more difficult with them around as I wouldn't even have been able to say goodbye good myself to my mom.
Lots of tears...What can I say? As I wrote on Facebook this morning, "Some things don't get easier with experience and many years of practice - saying goodbye is one of them.."
And after living half my life abroad, I do have the experience with goodbyes...It's especially hard as we never know when we'll see each other again. Last time we saw each other was in February 2011 and now again in October/November 2012. Next time we hope will be in Summer 2013, but our trip to Europe is not for sure yet, there are many factors that plays a roll if we'll be able to go..
She just called from Los Angeles. She'll have a long layover there until she flies to Amsterdam late this afternoon. Then she has a long layover there until she continues to Sweden. She won't be in Sweden until tomorrow morning our time/late afternoon Swedish time. Many hours of travel, I hope that she'll be fine and that she'll be able to rest some on the flight.
It's going to be very empty here now, especially for me. As I don't have really anyone here in Yuma to hang out with or to spend some time with, and with Chris working so long hours, I don't have much grown up interaction and conversation every day, so it's been wonderful just to have her here to share the everyday life with. I'm happy that we got a lot of great pictures and a lot of wonderful memories! Mamma/Mormor - vi saknar dig redan!
Förstår att det känns tungt nu utan din mamma kvar, och jag hoppas hon får en bra resa hem trots den långa flygresan och två långa lay overs. Inte lätt när man är i hennes ålder!!!
ReplyDeleteHoppas bara att ni fick en riktigt bra tid tillsammans trots förkylningar och trotsiga barn :) Att ni fick tid att prata. Ni var på spa och fick egen härlig tid tillsammans.
Jobbigt att inte veta NÄR och VAR ni ses igen och jag känner ju likadant!!! Det är snart två och halvt år sedan vi sågs, så länge har det aldrig dröjt mellan gångerna och jag har abstinens!!! Och att inte veta om vi ses nästa år heller är jättejobbigt. Men jag håller tummar och tår att ni kommer hem nästa sommar och att vi får tid tillsammans, och sedan får vi se när vi kan komma till er.
Kram till er alla, dig framförallt!!!!
Hej vannen, nej det ar verkligen en lang resa hit till oss. Bara flygresan fran LA till Amsterdam ar 10.5 h. Med layovers var hon pa vag nastan i 30 timmar innan hon var hemma, hade inte sovit alls och benet varkte, men allt hade gatt bra. Skont att kunna skypa med henne lite igar nar hon kom hem.
DeleteVi hade det jattebra aven som sagt att det kunde varit battre utan sjukdomar och for all del forutom trots dagarna i anda...suck!
Det ar jobbigt att inte veta,vi hoppas ju fortfarande pa nasta sommar, tyvarr ar det manga faktorer som vi tyvarr inte rar over som kommer spela roll...vi far se. Men skulle vi veta att det snart ar igen vi ses skulle det givetvis kannas lattare. Da hon borjar bli till aren trodde hon att hon eventuellt inte orkade gora denna langa resa igen, att det kanske var sista gangen, da vet man att hon hade en jobbig resa med smarta och vark..Aven om vi kommer till Sverige blir det ju aldrig 3 veckor tillsammans pa det sattet igen, det ar ju manga som vi vill halsa pa passa pa att traffa...
Stor kram!
Gumman, jag förstar precis hur du känner dig. Det blir väldigt tomt hemma när man haft ett sant kärt besök. Och jag förstar att saknaden är extra stor för dig da du inte vet när ni ses nästa gang. Det är jobbigt. Jag vet ju nästan alltid när jag träffar min familj nästa gang och vi ses ju mycket oftare än vad du träffar din familj.
ReplyDeleteVännen, jag önskar att jag hade kunnat krama om dig och stötta dig lite i din vardag.
Hoppas att vi kan höras snart.
Stora kramar
Som sagt, jobbigt. Det ar fruktansvart tomt. Jag ar glad for att du har mojligheten att resa till Sverige ofta, det ar verkligen inte nagot som ar en mojlighet for oss, och det betyder ju sa mycket for valbefinnandet pa sa manga plan.
DeleteStor kram, kanske vi kan skypa i helgen?
Gumman, vad jobbigt! Forstar precis hur du kanner det... Alltid lika tufft...
ReplyDeleteBamsekramar
Tack Helena! Det ar tufft, som utlandsvensk sa vet du hur det kanns....alltid lika jobbigt som sagt. Aker ni till Sverige varje ar?
DeleteStor kram!!