It's been a big change in our house here lately. August 26th, was a big day here at home. First day of Preschool! The day that we had been waiting for and talked about for a long time now. Already since May, we knew that Benjamin and Isabella were accepted into the Preschool that we had chosen, and then we told them that after we come back home from Sweden, it will be time to start Preschool. They were so excited in all the preparations, and I've talked about it a lot, making it fun and exciting, making them understand that this is what happens and they will have so much fun there.
Still, it was hard to take these "First day of..."pictures of my kids getting out of the house. For 4 years and 3 months, they have been with me every day. Every day, with no exception. For most of you that might sound unbelievable, but with no family close, they haven't spent a weekend or even a night away from home. Never without me. They have never been to daycare and even if they have participated in many activities with Toddler time etc, they have never been left alone somewhere without me. We've had babysitters as "often" as maybe a maximum of 10 times, since they were born, and always with someone that they know well, and only for a few hours, and most of the time, Cassandra has been with them then too. So, it was very emotional - for all three of us, but maybe especially for me. Not that I could possibly have told them that it would be hard for me, not that I could have told them that it would be sad to see them take this big step, as I didn't want them to start feeling anything BUT excitement for starting school.
Ready for the biggest change in their life so far, the first day of school.
We were there in the classroom at 8.20am, a little early. More about the first day and more pictures later, as it would be too long here. There is no soft start here in Preschool, in daycare certainly, but not here in school, and even if I wasn't the only parent that stayed around for awhile, most parents just dropped their kids off at the door.
About an hour later, I left and even if the kids were happy and smiling in the classroom, and even if that was what I gave them, a happy smiling face, trust me that there were a few tears rolling down my cheeks while I was getting into the car at the parking lot. I know that this day would come, and that this day came later for us than for most families, but still, it felt VERY strange driving off without them in the back of the car...
Benjamin & Isabella: this one is for you!
Underbart!
ReplyDeleteVilka godingar du har- och så stort för dem.
Jag kommer ihåg känslan då båda flickorna klev ur bilen på Gulf Side Elementary School i Florida och jag fick köra hem själv...Jag gav ifrån mig ett glädjetjut faktiskt och tänkte att nu får jag några timmar till mig själv. Men dagarna går så snabbt och man hinner typ till gymmet en sväng, handla mat och sedan hem och fixa och så är det dags att hämta igen. Njut!
Kram,
Anneli i San Diego
Tack Annelie, det ar stort for oss alla tror jag. Det har varit langa anstrangande ar sedan dom foddes med nastintill ingen avlastning, sa visst kanns det ocksa skont att fa ett par timmar over for tid for mig. Forstar precis hur du menar. Nu gar dom bara 3 timmar, vilket jag tyckte var en bra borjan, och da det ar en halvtimma att kora sa blir det ju bara 2 timmar hemma igen. Men jag haller pa att kika pa olika gym och hoppas att jag kan hitta ett som ligger i narheten sa jag kan utnyttja tiden pa basta satt.
DeleteTack for din kommentar,
Kramar!!
Åh så fina de är! Vilken stor dag för er alla! På alla sätt! Minns själv, jag var hemmamamma och det var en stor stor dag när våra barn började i barntimmar, hette det på den tiden.
ReplyDeleteJag har fått ditt mail, tack snälla snälla du!
Kram, Marianne D.
Hej Marianne, skont att du fatt mitt mail! <3
DeleteJa, det var verkligen en stor dag. Det har varit langa ar och det var stort nar dom lamnades forsta dagen! Nu har dom ju gatt ett par veckor och borjar komma in i rutiner och dom gillar det hittills vilket kanns valdigt bra!
Tanker pa dig, stor kram!
Jättefina och wow vad fort tiden går...
ReplyDeleteHoppas de hade en superbra dag!
Tack Madeleine! Ja, tank, det var ju nyss dom var sma bebisar..men nej, dom paminner mig minsann om att dom ar stora school kids nu! :)
DeleteDom hade en jattebra dag och hittills gar det bra, tackochlov!
Stor kram
Gud, mär jag läser den där versen blir jag verkligen tårögd. DET är ju precis så man känner!!
ReplyDeletePrecis SÅ!!
OCH du, det är samma känsla när man skickar dem till college. Precis samma. SÅ fin vers!
OCH Bens ansiktsuttryck säger allt!
:-)
Kramar!!!!
Visst ar det en jattefin vers! Jag sag den for ett tag sedan och jag tankte da att wow, det stammer precis hur jag kanner! Jag kan tanka mig att det ar samma kansla nar man skickar ivag dom till college, annu ett storre steg in letting go..
DeleteStora kramar!
Tack för att du alltid svarar på kommentarer. GUD vad jag uppskattar det!!
DeleteKramar igen!!
Annika, jag kan bara saga detsamma. Det ar sa roligt att kunna fa en reaktion/svar pa det man skrivit hos nagon. Uppskattar det alltid hos dig och jag vet att jag inte alltid har mojlighet att skriva eller svara varje dag, men det forsta jag gor alltid nar jag gar in pa bloggen ar att ga in pa kommentarer for att se sa jag inte har missat nagra. Tack for att du uppskattar det! :) Kram
Delete